Igår kväll gick jag ner till lagtingets auditorium för att lyssna till debatten om svenska språket i Finland. SFP representanterna Ulla-Maj Wideroos och Björn Månsson samt vår riksdagsledamot Elisabeth Nauclér satt i panelen. Talmannen Roger Nordlund var debattledare.

Jag hade inte så stora förväntningar eftersom svenskan har debatterats flitigt på Åland och oftast är det samma saker som tas upp men denna gång var det lite nytt eftersom aspekten om finlandssvenskarna var med i debatten. Dagens tidningar rapporterade från debatten:
Ålandstidningen
Nya Åland

I fredags ringde Nyan och ville diskutera finlandskabeln med mig efter ett tips dom hade fått. Artikeln publicerades i dagens tidning. Klicka nedan för att läsa den:
Elkabel i havet tre mil norr om Geta

I dagens tidningar kan man läsa om vår nya styrelse och en hel del om vårens aktiviteter.

http://www.alandstidningen.ax/article.con?id=21041&iPage=1

Ålandstidningens ledare, skriven av Niklas Lampi, riktar idag hård kritik mot FS och påstår att partiet sålt sin själ genom att vara med om att rösta igenom ”Fixar-Malte” i  Mariehamns stadsfullmäktige. Det är inte partiet som har röstat igenom det, snarare några ledamöter i Mariehamn, men inte alla. FS är mer än några ledamöter i stadsfullmäktige. D.v.s. jag tycker inte att partiet som helhet kan klandras för det.

Personligen tycker jag att stadsfullmäktiges beslut att rösta för Fixar-Malte i kommunal regi var fel och jag hade definitivt röstat nej i frågan om jag satt i stadsfullmäktige. Min åsikt i frågan har varit tydlig en längre tid, bl.a. så skrev jag en insändare om Fixar-Malte tillsammans med Harriet Lindeman i november 2008. En kommunal ”Fixar-Malte” strider också mot vårt nya äldreomsorgsprogram.

En hastighetssänkning från 50 km/h till 40 km/h resulterar i realiteten till en medelhastighetssänkning på någon enstaka km/h. Hastighetsbestämmelserna respekteras mer om man har lite större skillnad i hastighetsnivån, till exempel 50 km/h och 30 km/h och att den lägre hastigheten finns där det finns starka vägande skäl för att ha en lägre hastighet, till exempel nära daghem och skolor eller på särskilt olycksdrabbade vägavsnitt.

På många gator i staden motiveras man ändå till att hålla 40 km/h på grund av vägens utformning och av omgivningen. På andra gator, till exempel utfarterna, finns inget skäl att ha en så låg hastighet som 40 km/h. De trafikanter som idag kör för fort kommer även i fortsättningen att göra det. Man kommer inte åt det problemet genom att ta bort 50 km/h.

I tekniska nämndens beredning framgår att 40 km/h på vissa gator tidigare kommit till genom kompromiss. Kompromisser om hastighetsbestämmelser resulterar bara i en märklig situation för trafikanterna. Nej, ta och ändra beslutet och ta bort 40 km/h i hela staden.

Som vanligt har jag läst några böcker under julledigheten. Det här året blev det dessa böcker:

Liam Norberg – Insidan
Jens Lapidus – Snabba Cash
Jens Lapidus – Aldrig Fucka Upp
Barack Obama – Att Våga Hoppas
Camilla Läckberg – Tyskungen

Så håller jag just nu på att läsa två böcker av Mauno Kovisto; ”Politik & Statskonst” och ”Grannar”.

Bästa läsupplevelsen (hittills) av dom ovanstående gav nog bästsäljaren ”Snabba Cash”.

Nu står det klart att det allmänna avdraget slopas under ledning av regeringspartierna centern och liberalerna. I praktiken en skattehöjning för oss på Åland. Dessutom var liberalerna med om att höja skatten i Mariehamn. Avgiftshöjningar sker också på många ställen. Det är nu klarlagt att liberalernas vallöften om nytt ledarskap och mer i plånboken egentligen betyder osynligt ledarskap och mer till den offentliga sektorns plånbok.

Skatte- och avgiftshöjningarna slår i praktiken hårdast mot de som tjänar minst samtidigt som det bromsar konsumtionen vilket skapar en ond spiral som i slutändan slår tillbaka mot välfärden. Regeringspartiernas strategi för att behålla en viss konsumtion har varit att vidhålla en stor offentlig sektor. En strategi som nu tar oss ner i en djupare kris.

Skattehöjarpartierna har inte tagit ansvar för ekonomin utan har konsekvent kommit med fagra ord om behovet av minskad offentlig sektor. Ingen kan vifta bort det faktum som ÅSUB har presenterat; att Åland har 40-45 procent fler anställda i offentlig sektor än Sverige och Finland. Konkret handling har lyst med sin frånvaro fram till nu. En del nödvändiga förändringar vidtas men också förkastliga åtgärder som exempelvis nedläggningen av Övergårds. En åtgärd som inte ger en inbesparing i offentlig sektor som helhet.

Skulden för den dåliga ekonomin och skattehöjningarna läggs på finanskrisen och inkomstminskningar från Finland trots att man länge har vetat om att lågkonjunkturen kommer och att den offentliga sektorn på Åland har varit och är för omfattande. Nu skuffar man undan ansvaret på andra och låter skattebetalarna ta smällen.

För den intresserade finns nu budget 2010 och ekonomiplan 2011-2012 på stadens hemsida.
Du hittar den här:

http://www.mariehamn.ax/Finanskansliet/Budget

Trevlig läsning!

I onsdags kväll, efter 23 omröstningar, antog stadsfullmäktige budgeten för 2010 och ekonomiplanen för åren 2011-2012. Fullmäktige minskade faktiskt på driftskostnaderna och investeringarna lite jämfört med stadsstyrelsens förslag. Jag tror inte att det har hänt på mycket länge, om ens någonsin? En eloge till fullmäktige för det!

Nyheter i budgeten är bland annat inrättandet av en 60 procentig tjänst som ”Fixar-Malte” och upprustningen av Bollhallas kalla golv och byggandet av en hoppgrop för gymnasterna. Åländsvägen investeringen sköts på framtiden och konstgräs till IP tidigarelades till 2011.

Guldkornet för mig i budgeten är att 21 av 27 ledamöter röstade för att avsätta pengar till ett nytt 80 procentigt alternativ inom barnomsorgen. En fråga som jag har arbetat mycket för och som ger familjerna ett till val inom barnomsorgen. Dessutom stimulerar det till kortare dagar för barnen på dagis och mer tid med familjen. En viktig fråga för mig!

Tyvärr oroar jag mig för de övergripande finansiella talen i budgeten, särskilt för planåren 2011-2012. Investeringstakten är för hög i förhållande till vad som är realistiskt möjligt och finansieringen genom överskottet är något för låg, d.v.s. skuldsättningen kommer att öka alldeles för kraftigt som jag skrev i mitt tidigare inlägg.

En annan oroande sak är den mycket optimistiska prognosen för samfundsskatteintäkterna, särskilt för 2012. Fullmäktige antog en ekonomiplan där samfundsskatterna förväntas öka med 54 procent från 2011 till 2012. Jag tror att det är lite väl optimistiskt. De närmsta åren verkar bli en riktig utmaning för staden.

Den senaste tiden har det varit en intensiv period för mig. Politiska möten har avlöst varandra, t.ex. partiledardebatten, stadsstyrelsemöten, nämndmöten, partimöten och fullmäktige. Igår var det en remissdebatt i fullmäktige om stadsdirektörens budgetförslag 2010. Inläggen var alldeles för långa och borde tidsbegränsas kraftigt.

Vad gäller själva förslaget finns en hel del att göra för att den ska falla mig i smaken, t.ex. absolut inte höja maxtaxan på dagis, bibehålla syskonrabatten, avkastningskrav på Marstad, införa rimliga avgifter på stadsbussen, omfördela mer mellan sektorer där kärnverksamheter får mer och andra mindre. Ja, jag kan nog rada upp många exempel utan bekymmer.

Men min absolut största oro är den ökande skuldbördan. Från en redan hög lånestock på 28,5 miljoner euro (bokslut 2008) till 40,9 miljoner euro (Plan 2012). En osannolikt hisnande ökning med 43,5 procent! Nu måste stadsstyrelsen och fullmäktige verkligen ta detta på allvar och göra något åt skuldbördan.

Nu ska jag iväg på styrelsemöte och förtroenderådsmöte…