Nyliberalismen och socialliberalismen förespråkar marknadsmekanismen och vikten av att skydda konkurrensen.
Man kan således konstatera att den liberala linjen i bostadspolitiken bör vara att minska Marstads dominans på bostadsmarknaden för att möjliggöra lika villkor för alla aktörer på marknaden.

Folke Sjölund (lib) skriver att samhällsstödet till Marstad kan delas upp i två delar, landskapets stöd och stadens stöd.
Precis som ränteavdrag för ägobostad så är landskapets stöd tillgängligt för alla aktörer medan stadens stöd inte är det.

Vad gäller landsskapets stöd så vädjade jag till Marstads styrelse, staden och landskapet att också överväga risken med att finansiera en så dominant aktör som Marstad så kraftigt med offentliga medel.
Det hör till politikernas ansvar att utreda detta så att vi inte sprätter iväg skattebetalarnas pengar på något man kan bli återbetalningsskyldig för.
Är Folke Sjölund, liberalerna och socialdemokraterna beredda att ta ansvar även i denna fråga?

Folke konstaterar också att stadens stöd är 10 procent när det gäller insatskapital, dock så undviker han att tala om att kapitalet är avkastningsfritt och att Marstad inte är självfinansierande.
Subventionen från staden är således mycket mer än så i realiteten.
Det här betyder att vi skattebetalare om och om igen ska sätta in mera pengar i bolaget och att till och med inflationen äter upp kapitalet!
Att inte ens ha ett avkastningskrav som inflationsskyddar skattebetalarnas kapital är mycket oansvarigt.
Vilken annan aktör kan konkurrera med det?

För att komma tillrätta med problematiken ser Folke en hyreshöjning som den enda åtgärden.
Det tankesättet är precis som att en skattehöjning skulle vara enda lösningen på alla stadens ekonomiska problem.

En hyreshöjning är såklart en del av möjliga åtgärder men man kan också effektivisera verksamheten, ombilda vissa hyresrätter till aktielägenheter, avyttra fastigheter och bygga hus med en kostnad som motsvarar hyrestagarnas plånböcker med mera.

Petri Carlsson (fs)