För en liten stund sedan höll jag mitt jungfrutal i lagtinget som vårt gruppanförande i samband med finans- och näringsutskottets betänkande och budget år 2012. Det här sade jag:

Fru Talman, bästa lagtingskollegor och övriga åhörare,

Dom ekonomiska utsikterna för framtiden ser ganska dystra ut. BNP-tillväxten går neråt, sysselsättningen minskar. Ja, de flesta kurvor pekar neråt utom arbetslösheten och inflationen som förväntas gå upp.  Den här krisen började i somras. Ett talande exempel är att den finska BNP-tillväxten låg på ungefär 5 procent första halvan av år 2011 medan den ser ut att sluta på 0 procent för andra halvåret.

Alltså, en ganska mörk närmaste framtid målas upp av de flesta bedömare. Visst finns det en och annan ljusglimt, till exempel att oljepriset verkar ha brutit en uppåtgående trend till att nu ligga på en någorlunda horisontell nivå. Som vi alla vet påverkar oljepriset vår budget med tanke på bland annat skärgårdstrafiken och vägbyggen. Sammantaget ser det ändå ut som att de tuffa utmaningar som fanns när budgeten lades, nu ser ännu tuffare ut.

Ibland hör man vissa säga att vi måste se mer långsiktigt på ekonomin och att det inte spelar någon större roll med en lågkonjunktur, de kommer och går, precis som högkonjunkturer. Visst har det varit så historiskt och kommer sannolikt att vara så fortsättningsvis. Men! Det finns en del saker som är värda att beakta i den här krisen. Till exempel så har vi en misstro riktad mot stater i den här krisen, det är något relativt nytt.  Och så har den finska regeringen bantat sin kostnadskostym strukturellt, vilket därmed innebär strukturellt minskad klumpsumma. Och så har vi en demografisk situation som är illavarslande, allt färre i arbete ska försörja allt fler.

Lösningarna är inte enkla men måste genomföras om vi ska långsiktigt kunna behålla högklassig service i kärnsektorerna inom välfärden. Vi behöver få inflyttning av mer arbetskraft och förlänga arbetskarriärer, både i början och i slutet. Vi behöver minska de offentliga kostnaderna och genomföra en samhälls- och servicereform som skapar en effektivare serviceproduktion till lägre kostnad än idag. Det här, om något, är att se långsiktigt på ekonomin. Det går inte att blunda och låtsas som inget händer och bara säga att lågkonjunkturer kommer och går!

Fru talman,

Med detta beaktat och med ett strukturellt underskott i mångmiljonklassen så tycker vi inom den moderata gruppen att skrivningarna i regeringsprogrammet samt finans- och näringsutskottets skarpa uppmaningar till landskapsregeringen gällande både ekonomi och samhällsreform är synnerligen viktiga. Dessa måste prioriteras högst och tas på fullaste allvar. Inkomst- och kostnadsstrukturerna måste förändras för att skapa balans mellan inkomster och utgifter.

Landskapsregeringen uppmanas att återkomma i en tilläggsbudget med ett första åtgärdspaket till en ekonomi i balans. Avgörande åtgärder för att få ekonomin i balans under mandatperioden ska vara beslutade och påbörjade senast år 2013. Detta säger utskottet och det skriver regeringen i sitt program.

Vi måste börja prioritera vad vi ska göra, men framförallt vad vi inte ska göra. Redan i det här betänkandet stoppas Bomarsundsprojektet och vi minskar investeringarna totalt med 3,5 miljoner euro, varav 1,5 miljon euro i budget 2012. I betänkandet står det också, jag citerar: ”Vidare bör möjligheten att upphöra med vissa funktioner övervägas.”. Det här är en tydlig signal om att vi i tilläggsbudgeten måste se fler förslag om minskningar på driftskostnader.

För att det här ska kunna genomföras bör landskapsregeringen snarast möjligt ge politisk vägledning till tjänstemännen och särskilt fastställa nya ekonomiska ramar för avdelningarna så att kreativiteten kan ta fart på allvar och så att vi kan få fram ett smörgåsbord av konkreta och genomförbara förslag. På tal om smörgåsbord så torde det vara väldigt bekant för alla här. Med ett smörgåsbord av åtgärder har vi nog lättare att välja förslag som vi tillsammans kan enas kring.

Samtidigt har vi alla precis erfarit bekymren med Sottunga och vi ser att, förutom landskapet, kommer fler kommuner att få bekymmer med att klara av att upprätthålla nödvändig service till medborgarna, varför det blir oerhört viktigt att landskapsregeringen snarast tar fram en åtgärdsplan hur vi ska gå vidare med och förverkliga samhällsservicereformen. Vi har i regeringsprogrammet och i betänkandet mejslat ut linjerna om vad som ska göras och delvis av vem. Nu är det viktigt att i tilläggsbudgeten tala om HUR! Vi kan inte vänta längre. Jobbet måste göras nu!

Fru talman,

Till sist vill jag lyfta upp betänkandets skrivningar om skärgårdstrafikens höga kostnader. Den moderata gruppen stöder landskapsregeringens arbete med att rationalisera och effektivisera skärgårdstrafiken. I sammanhanget är det också skäl att belysa att den kostnadsökning som pågått en längre tid och pågår än idag, gör det viktigt att kortrutten nu konkretiseras och förverkligas.

Det handlar inte bara om möjligheter till inbesparingar utan särskilt om skärgårdens möjligheter till långsiktig överlevnad och livskraft. Kortruttsinvesteringarna tar lång tid att förverkliga, så redan från och med nu måste betydande driftsbesparingar genomföras för att vi skall ha råd att upprätthålla den nivå och turtäthet i trafiken som är så nödvändig för våra skärgårdskommuners arbets- och näringsliv.

Kostnaderna i skärgårdstrafiken består till en del av kapitalkostnader p.g.a. tonnage och färjfästen o.s.v., men främst består kostnaderna av höga bunkerpriser och dyra bemanningskostnader, vilket också utskottet konstaterar. Sjöfacken har lyckats förhandla sig till superdyra villkor i vår skärgårdstrafik och det har fått fortgå i decennier. Det kan inte få fortsätta så längre. Även den breda allmänheten börjar förstå det orimliga i de höga kostnaderna.

I riket har man privatiserat mycket för att åstadkomma en rimlig kostnadsnivå. Och man har lyckats ganska bra. Därför är det bra om landskapsregeringen fortsätter och intensifierar arbetet med konkurrensutsättning inom skärgårdstrafiken.

Fru talman,

Avslutningsvis vill jag tacka alla mina kollegor i finans- och näringsutskottet för ett mycket gott samarbete med det här betänkandet. Vi har fått en riktigt bra start på arbetet i utskottet och det bådar gott för framtiden eftersom jag tror att mycket tuffare arbete väntar med tanke på den ekonomiska situationen. TACK!