Fru Talman,
Jag kommer främst att beröra Sottunga och det som finns under rubriken finansunderstöd till kommunerna i mitt anförande. Men jag vill ändå beröra frågan kring industrihus. För mig är det här något landskapsregeringen nu måste ordna upp på bästa möjliga sätt, särskilt i försäljningsprocessen av fastigheter. Det är bra skrivningar i betänkandet där vi i utskottet skriver att störningar på marknaden bör undvikas, att aktieägarna ska behandlas lika och att skattebetalarnas medel skyddas och tas tillvara på bästa möjliga sätt. Fokus bör ligga på detta nu. Se framåt och inte för mycket bakåt. Det är lite som när man kör bil. Man kan titta i backspegeln då och då, men blicken måste huvudsakligen riktas framåt!

Det särskilda understödet ska endast beviljas i undantagsmässiga situationer. Det finns heller ingen juridisk skyldighet för landskapsregeringen att bevilja ett särskilt understöd. Ett villkor för att stöd ska kunna beviljas är att kommunen ska ha godkänt en åtgärdsplan för att balansera sin ekonomi så att man undviker att bevilja stöd år efter år. En kommun ska i första hand hantera sina svårigheter på egen hand och landskapet ska följa upp åtgärderna. Vid bedömningen av en kommuns ekonomiska situation tittar man på flera kriterier såsom utvecklingen av balansräkningen, resultatet, likviditeten, soliditeten och skuldsättningsgrader. Om kriterierna uppfylls ställs en hel del villkor upp, till exempel på hur fort åtgärder ska visa förbättringar, för att få bidraget utbetalt.

Regeringen och finans- och näringsutskottets majoritet har kommit med ett klokt förslag när det gäller att ge ett likviditetslån till Sottunga. Pengarna i kommunen är slut. Sottungas politiker och tjänstemän har lagt ner mycket tid och energi åt att hitta och genomföra kreativa lösningar för att spara. Sottunga har presenterat en åtgärdsplan. Den är ambitiös men kan tyckas ha en viss optimism vad gäller tron på befolkningsutvecklingen. Tyvärr får man inte riktigt ihop det ekonomiskt och kommunen uppfyller inte de kriterier och villkor som krävs för att beviljas särskilt understöd från landskapet.

Röster har höjts idag, från oppositionsbänken, med insinuationer om olagligheter för att försöka svartmåla regeringsblocket. Att ge Sottunga avslag på bidrag genom att följa de särskilda krav som tidigare tillämpats i till exempel Finströmsfallet är inte olagligt. Man kan till och med tycka att det är en bättre väg att vandra för likvärdigare behandling av kommuner. Rent generellt är det också bättre att låna ut skattebetalarnas pengar än att skänka bort dom. Helst skulle man slippa göra något av det, men ibland måste man hjälpa till.

Fru talman,
Att bevilja ett lån till Sottunga är ett tecken på välvilja och ett gemensamt ansvar att hjälpa till från landskapet när en kommun hamnar i en svår likviditetssituation efter att ha genomfört många tuffa åtgärder. Det är inte heller första gången landskapet ger ett likviditetslån till en kommun och det är inte heller olagligt. Oppositionen leker bara med ord som ordförande för finans- och näringsutskottet menade i lokaltidningen häromdagen. Han hade också en bra liknelse i stil med att ”Frågan handlar i princip om man ska ösa ur den sjunkande ekan med plasthink eller plåthink?”.

Sottunga är Ålands och Finlands minsta kommun. Det finns kring 120 personer som är skrivna i kommunen, men i praktiken bor endast ett sjuttiotal personer där året runt. En sådan ”mini-kommun” är oerhört sårbar och kan inte klara av en kommuns åtaganden och ansvar på lång sikt. En enda trafikolycka kan omkullkasta hela ekonomin. Som en parentes kan man nämna att det nog också gäller i andra kommuner här på Åland. Sottunga har nyligen varit tvunget att anställa en barndagvårdare då en barnfamilj med laglig rätt begärt barndagvård. Ett barn på en barndagvårdare. Det finns flera exempel på hur orimligt det kan bli. Ska sanningen fram så kan man konstatera att kommunen har ett för litet befolkningsunderlag.

Återigen ser vi vikten av välskött offentlig ekonomi och nödvändigheten av en samhälls- och servicereform. Sottunga har skött sin ekonomi på ett godtagbart sätt, men behovet av en samhälls- och servicereform är tydligt här. Sottunga har ett strukturellt problem. Skärgården har speciella förutsättningar och det bör tas i beaktande under processen. En ytterligare viktig sak att framhålla i sammanhanget är den översyn av landskapsandelssystemet som ska göras det här året. Genomförandet av dessa två processer börjar brådska nu. Mer än någonsin tidigare. Enligt regeringsprogrammet och de signaler vi tidigare fått från regeringen är dessa och ska vara högt prioriterade reformer. Så att ge ett likviditetslån som går att omvandla till stöd i avvaktan på reformerna som nu prioriteras förefaller som ett mycket klokt alternativ.

Fru talman,
Så därför vill jag avslutningsvis meddela att vi inom den Moderata gruppen stöder det liggande förslaget.

TACK!

Sari Essayah (kd), Eva Biaudet (sfp), Paavo Lipponen (sdp) och Paavo Arhinmäki (vf)  har mellan 2-7 procents stöd vardera i senaste mätningen. Timo Soini (sannf) har 9 procent men kommer inte att räcka till för att mobilisera landsbygdsrösterna där Paavo Väyrynen (c) gjort ett enormt fotarbete som nu också syns i mätningarna där han har 13 procent. Pekka Haavisto (grön) har 12 procent och ligger nu närmast att utmana Väyrynen om andra platsen. Min gissning är ändå att Paavo Väyrynen, tack vare sitt enorma kampanjande och sin långa erfarenhet, går till andra omgången mot Sauli Niinistö. Där tror jag att Sauli Niinistö väljs till president.

Har ovanstående någon betydelse för hur jag väljer att rösta då? Ja, lite. Att Finlands president vet att det funnits stöd för honom på Åland i valet kan ha en viss betydelse, åtminstone undermedvetet. Jag vill också lägga min röst på en som jag tror har reell chans att bli vald. Då känns påverkansmöjligheten som störst. Och när valet, som jag ser det, nu står mellan Paavo Väyrynen och Sauli Niinistö är det självklart för mig vem jag väljer.

Mest betyder ändå kandidatens kapacitet att axla posten som president och åsikterna personen står för. Sauli Niinistö delar min ideologiska syn i politiken, har tillräcklig livserfarenhet, en landsfaderlig utstrålning och en social förmåga som krävs av en president. Dessutom har han en stark vilja, är pragmatisk, ekonomiskt sinnad och är emot att svenskaundervisningen skulle bli frivillig i ett tvåspråkigt Finland. Han tycker inte att NATO medlemskap är aktuellt och att om det blir aktuellt så ska det föregås av en folkomröstning. Sauli värnar särskilt om barn och ungdomar och lyfter deras utanförskap som en mycket viktig fråga i valrörelsen. Han tycker också att HD kunde ta över benådandet av fångar, det är otidsenligt och orättvist att en person (presidenten) ska bedöma så svåra frågor.

Med sin utbildning som jurist, bakgrund som mångårig riksdagsledamot, riksdagens talman, justitieminister, finansminister, partiordförande, vice ordförande i europeiska investeringsbanken och grundlagsutskottets ordförande är Sauli Niinistö särskilt lämpad för att bli president. En negativ sak är att han inte har besökt oss på Åland under valrörelsen. Jag vet ju dock att han tänkte komma hit men blev förhindrad av influensa och därpå följande ombokningar till redan utlovade kampanjställen. Sammantaget blir det ändå så att jag lägger min röst på Sauli Niinistö, Finlands nästa president!

Jag funderade länge och noga innan jag ställde mig till förfogande för ordförandeposten. Efter att ha varit aktiv i stadspolitiken i flera år, deltagit på flera stadsstyrelse- och nästan alla fullmäktigemöten och efter att ha jobbat nära vår ordförande de senaste åren vet jag att uppdraget är ett tidskrävande och utmanande uppdrag. Stadsstyrelsen ska, tillsammans med den övriga stadsorganisationen, bereda ärenden till och verkställa stadsfullmäktiges beslut på ett så klokt och bra sätt som möjligt med Mariehamns bästa i åtanke. Ett ordförandeuppdrag skiljer sig också markant från ett uppdrag som ledamot. Som ordförande behöver man bland annat vara mer lyhörd än som ledamot och man bör vara en samlande kraft som skapar ett klimat för att uppnå kloka beslut i samförstånd så långt det är möjligt. Den 10 januari väljer stadsfullmäktige vilka som sitter i stadsstyrelsen och utser ordförandeposterna i både stadsstyrelse och stadsfullmäktige. Därefter tillsätts nämndposter och andra platser på mötet den 31 januari. Oavsett vilka som väljs till de olika uppdragen väntar en hel del förändringsarbete. Vi står inför många utmaningar och möjligheter, särskilt med tanke på ekonomin och den demografiska utvecklingen. Spännande tider alltså. Under tiden önskar jag alla ett riktigt gott nytt år!

Fru Talman, bästa lagtingskollegor och övriga åhörare,

Dom ekonomiska utsikterna för framtiden ser ganska dystra ut. BNP-tillväxten går neråt, sysselsättningen minskar. Ja, de flesta kurvor pekar neråt utom arbetslösheten och inflationen som förväntas gå upp.  Den här krisen började i somras. Ett talande exempel är att den finska BNP-tillväxten låg på ungefär 5 procent första halvan av år 2011 medan den ser ut att sluta på 0 procent för andra halvåret.

Alltså, en ganska mörk närmaste framtid målas upp av de flesta bedömare. Visst finns det en och annan ljusglimt, till exempel att oljepriset verkar ha brutit en uppåtgående trend till att nu ligga på en någorlunda horisontell nivå. Som vi alla vet påverkar oljepriset vår budget med tanke på bland annat skärgårdstrafiken och vägbyggen. Sammantaget ser det ändå ut som att de tuffa utmaningar som fanns när budgeten lades, nu ser ännu tuffare ut.

Ibland hör man vissa säga att vi måste se mer långsiktigt på ekonomin och att det inte spelar någon större roll med en lågkonjunktur, de kommer och går, precis som högkonjunkturer. Visst har det varit så historiskt och kommer sannolikt att vara så fortsättningsvis. Men! Det finns en del saker som är värda att beakta i den här krisen. Till exempel så har vi en misstro riktad mot stater i den här krisen, det är något relativt nytt.  Och så har den finska regeringen bantat sin kostnadskostym strukturellt, vilket därmed innebär strukturellt minskad klumpsumma. Och så har vi en demografisk situation som är illavarslande, allt färre i arbete ska försörja allt fler.

Lösningarna är inte enkla men måste genomföras om vi ska långsiktigt kunna behålla högklassig service i kärnsektorerna inom välfärden. Vi behöver få inflyttning av mer arbetskraft och förlänga arbetskarriärer, både i början och i slutet. Vi behöver minska de offentliga kostnaderna och genomföra en samhälls- och servicereform som skapar en effektivare serviceproduktion till lägre kostnad än idag. Det här, om något, är att se långsiktigt på ekonomin. Det går inte att blunda och låtsas som inget händer och bara säga att lågkonjunkturer kommer och går!

Fru talman,

Med detta beaktat och med ett strukturellt underskott i mångmiljonklassen så tycker vi inom den moderata gruppen att skrivningarna i regeringsprogrammet samt finans- och näringsutskottets skarpa uppmaningar till landskapsregeringen gällande både ekonomi och samhällsreform är synnerligen viktiga. Dessa måste prioriteras högst och tas på fullaste allvar. Inkomst- och kostnadsstrukturerna måste förändras för att skapa balans mellan inkomster och utgifter.

Landskapsregeringen uppmanas att återkomma i en tilläggsbudget med ett första åtgärdspaket till en ekonomi i balans. Avgörande åtgärder för att få ekonomin i balans under mandatperioden ska vara beslutade och påbörjade senast år 2013. Detta säger utskottet och det skriver regeringen i sitt program.

Vi måste börja prioritera vad vi ska göra, men framförallt vad vi inte ska göra. Redan i det här betänkandet stoppas Bomarsundsprojektet och vi minskar investeringarna totalt med 3,5 miljoner euro, varav 1,5 miljon euro i budget 2012. I betänkandet står det också, jag citerar: ”Vidare bör möjligheten att upphöra med vissa funktioner övervägas.”. Det här är en tydlig signal om att vi i tilläggsbudgeten måste se fler förslag om minskningar på driftskostnader.

För att det här ska kunna genomföras bör landskapsregeringen snarast möjligt ge politisk vägledning till tjänstemännen och särskilt fastställa nya ekonomiska ramar för avdelningarna så att kreativiteten kan ta fart på allvar och så att vi kan få fram ett smörgåsbord av konkreta och genomförbara förslag. På tal om smörgåsbord så torde det vara väldigt bekant för alla här. Med ett smörgåsbord av åtgärder har vi nog lättare att välja förslag som vi tillsammans kan enas kring.

Samtidigt har vi alla precis erfarit bekymren med Sottunga och vi ser att, förutom landskapet, kommer fler kommuner att få bekymmer med att klara av att upprätthålla nödvändig service till medborgarna, varför det blir oerhört viktigt att landskapsregeringen snarast tar fram en åtgärdsplan hur vi ska gå vidare med och förverkliga samhällsservicereformen. Vi har i regeringsprogrammet och i betänkandet mejslat ut linjerna om vad som ska göras och delvis av vem. Nu är det viktigt att i tilläggsbudgeten tala om HUR! Vi kan inte vänta längre. Jobbet måste göras nu!

Fru talman,

Till sist vill jag lyfta upp betänkandets skrivningar om skärgårdstrafikens höga kostnader. Den moderata gruppen stöder landskapsregeringens arbete med att rationalisera och effektivisera skärgårdstrafiken. I sammanhanget är det också skäl att belysa att den kostnadsökning som pågått en längre tid och pågår än idag, gör det viktigt att kortrutten nu konkretiseras och förverkligas.

Det handlar inte bara om möjligheter till inbesparingar utan särskilt om skärgårdens möjligheter till långsiktig överlevnad och livskraft. Kortruttsinvesteringarna tar lång tid att förverkliga, så redan från och med nu måste betydande driftsbesparingar genomföras för att vi skall ha råd att upprätthålla den nivå och turtäthet i trafiken som är så nödvändig för våra skärgårdskommuners arbets- och näringsliv.

Kostnaderna i skärgårdstrafiken består till en del av kapitalkostnader p.g.a. tonnage och färjfästen o.s.v., men främst består kostnaderna av höga bunkerpriser och dyra bemanningskostnader, vilket också utskottet konstaterar. Sjöfacken har lyckats förhandla sig till superdyra villkor i vår skärgårdstrafik och det har fått fortgå i decennier. Det kan inte få fortsätta så längre. Även den breda allmänheten börjar förstå det orimliga i de höga kostnaderna.

I riket har man privatiserat mycket för att åstadkomma en rimlig kostnadsnivå. Och man har lyckats ganska bra. Därför är det bra om landskapsregeringen fortsätter och intensifierar arbetet med konkurrensutsättning inom skärgårdstrafiken.

Fru talman,

Avslutningsvis vill jag tacka alla mina kollegor i finans- och näringsutskottet för ett mycket gott samarbete med det här betänkandet. Vi har fått en riktigt bra start på arbetet i utskottet och det bådar gott för framtiden eftersom jag tror att mycket tuffare arbete väntar med tanke på den ekonomiska situationen. TACK!

På dagens plenum valdes jag in i justeringsutskottet och i det ”tunga” finans- och näringsutskottet,  redan imorgon kl: 09.00 tar vi tag i vårt arbete med budgeten. Här väntar ett digert men mycket intressant arbete framöver. Vi har en viktig roll i budgetprocessen då utskottet hanterar hela budgeten inom alla områden. Det är bara att kavla upp ärmarna och börja jobbet!

För egen del är jag också nöjd över att de flesta av mina personliga vallöften återfinns i programmet. Till exempel lagstiftning om servicesedlar, åländsk ”Lex Sarah”, höjt hemvårdsstöd, åtgärder för att få ekonomin i balans, samhällsreformen, lagstiftningen kring hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt ska revideras, kortrutt, kvalitetssäkring av all offentlig upphandling, produktivare jordbruk, minskning av fosforutsläppen, miljöbilar, mer självbestämmande för högskolan, ersättningsnivåer för närståendevårdare ses över och tillgängligheten för funktionshindrade ska förbättras. Känns som att jag och mina väljare kan få bra utdelning om vi lyckas förverkliga det mesta. Om allt går enligt plan träder jag in i lagtinget på måndag och får inleda ett mycket ärofyllt, utmanande och intressant arbete som lagtingsledamot. Jag är ödmjuk inför uppdraget.